onsdag 26 januari 2011

Everything Counts

God kvall!

Har sitter jag en onsdagskvall, klockan ar 11.16 och jag lyssnar pa Depeche Mode. Jag har blivit varsta synt-tonten. Fan vad bra Kents lite nyare musik ar forresten (med lite nyare menar jag typ fran 07). Jag menar, dem var ju bra innan, men da vare ju lite mer rock liksom. Nu are ju mer synt-rock, lol. Nastan lite Imperiets Fred, fast samre, mer syntar och modernare (sa kanske anda inte sa likt anda, lol). I alla fall en del av latarna. 'Tontarna' ar min favorit for tillfallet. Mitt spotifykonto fungerar igen tack vare lillebrur som loggade in fran Sverige. Kontot slutar funka har efter 30 dagar eftersom spotify 'inte existerar' i USA, utan bara i Europa. Precis som gud existerar for vissa fast han/hon/den/det egentligen inte alls gor det. Typ. Na, kan val va nog med daliga gud-liknelser. Men om du ar ateist och aker hit sa kan jag lova att du blir annu mer jatte-ateist. Sa ni som var oroliga (eller glada) for att jag skulle bli religios kan ju vara ratt lugna liksom.

Idag bar jag jeans for forsta gangen i skolan sedan jag kom hit, och for forsta gangen sedan oktober. Folk ba "amagaaad, kollah pa henneh!" typ. Na, men folk blev ju lite chockade. Tack Carl for dina jeans (som sitter tight), dessa ar dem enda jag bar. Fan vilken skon stretch. Finns inte det i tjejmodeller? Men jag foredrar fortfarande tights.

I mandags var det Battle of the Bands pa skolan. Fyra band som spelade typ 5 latar var och sen fick placering och sadar. Det va kul att se. Dock sa tycker jag att en vanlig svaghet hos manga band ar att dem ar superduktiga intrumentalt, men sangaren kan ju inte sjunga. Och om dem kan hyfsat sa later dem likadant hela tiden utan utstralning, kraft i rosten eller variation. Det betyder ju inte att dem ska vara samre instrumentalt, men man blir ju liksom lite mindre imponerad om sangaren inte ens kan hitta tonerna till sina egenskrivna latar. Men jag tyckte anda att alla gjorde ett jattebra jobb. Ett utav banden var ett Metalband (dem vann!) och dem var asbra haha. Folk ville moshpita, men vi fick inte.

Igar hade jag mitt forsta musikteori-test. Det kandes ganska bra, men vet inte om 'ganska bra' ar tillrackligt for att jag ska bli nojd nar jag far tillbaka det imorrn. Vi far helt enkelt se! Musikteori ar fortfarande skittrakigt, om ni undrade. Men jag gillar mitt schema myyyyyyycket mer an vad jag gjorde forra terminen!!

Idag akte jag och Mindi hem till henne och pluggade infor government-provet vi ska ha imorrn. Haromveckan fragade Sophia, en tjej i klassen, om nan elev nagonsin skrivit ett A pa Mr. Woodford, lararens, test. Svaret var ungefar "det ar inte sa vanligt, men det hander". Det kandes ju bra liksom haha...speciellt nar alla andra dar redan har haft US gov't och jag kommer fran en annan kontinent. Men aja, vi hoppas val pa det basta :D

Forresten sa bar jag hatt idag i skolan ocksa! Det ar ju som ni kanske vet forbjudet. Jag tankte att jag skulle testa och se hur det gick. Det funkade fram till fjarde lektionen nar Mrs. Anderson bad mig att ta av den. Idiot, jag gillar inte henne. Inte for det med hatten, utan hon ar bara allmant creepy. Forra terminen nar jag hade mossa en dag sa sa Mrs. Curtin till mig. Vad ar det for fel pa dem tva? He-he...i alla fall, bade Mr. Kipp och Mr. Woodford sa "nice hat" till mig idag, och haromveckan sa bar Mr. Easterday sjalv mossa haha, aven om det ar emot skolpolicyn. Easterday ar forresten ett ratt kul namn. Paskdag? Paskafton? Han sa att det va tyskt och var nat annat namn innan dem gjorde det amerikanskt och andrade till Easterday. Han ar forresten min musikteorilarare, asbra. Kipp och Woodford ar ocksa bra. Jag blev lite forvanad att bara en larare sa till mig om hatten. Men vissa sager att utbytesstudenter ratt ofta kommer undan med saker. Jag har tex burit see-through-trojor i skolan flera ganger, och ingen har nagonsin sagt nat. Haromveckan nar en annan tjej bar det i skolan sa sa till och med kompisarna till henne, sa hon knappte trojan hon hade over, haha...

I draman sa haller vi pa med en liten miniteatershowgrej som heter "The Kansas Character", och jag spelar en svensk immigrant som imigrerade till Kansas pa 1800-talet. Finns ju asmanga sana har. Eller ah, deras slaktingar dara, for dem sjalva ar ju doda nu. I alla fall, forsta forestallningen ar imorrn. Mrs. Uthoff, dramalararen ar ungefar lika organiserad som jag, om inte varre. Vilket betyder inte organiserad alls. Sa jag vet inte riktigt hur detta kanns, men vi far hoppas pa det basta. Alltid lite narvost dock nar man ska snacka pa engelska pa scen infor massa manniskor, aven om engelskan kanns mycket sakrare efter att ha varit har ett tag.


Nu ska jag stanga av och ga och lagga mig. Januari ar snart over. Blir helt galen pa att tiden gar sa fruktansvart fort. Helt stort ju.

Josse, Sofia & jag ater vegetariska piroger i varas.
Men i alla fall, godnatt!!

Ellen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar