God kvall!

Just nu sitter jag och lyssnar pa Thastroms underbara Hjarter Dam for forsta gangen pa fyra manader. Igar laddade jag ner Spotify pa den har datorn. Sedan dess har jag hardcore-lyssnat pa julmusik. Forutom nu da.

Jag har ju lite halvt utbrott pa mig sjalv dara, for att jag suger %#@ pa att blogga. MEN, jag skyller HELHJARTAT pa allt plugg. For vet ni, jag har TON av hemarbete (direkt oversattning, lol, hohoh). Den 21 far vi jullov, och det ar liksom ingen kompromiss om nar arbeten ska vara inne. Deadline ar deadline. Gud vad jag gillar svenska larare (ja, dig inraknad mamsen). Jag fullkomligt avskyr min historie- och global affairs-larare. Snacka om att ha formagan att totalforstora intressanta skolamnen.
Vi byter ju schema till nasta termin, sa da slipper jag henne i alla fall. Och jag ska inte ha nan mer kor, for jag ar sa trott pa det. Vi gor typ samma sak hela tiden, och trottnar man latt pa saker sa fungerar ju det inte riktigt. Nu har vi dock borjat sitta mixed, sa det ar ju lite kul iaf, he-he....for er som inte vet sa innebar det att jag som ar soprano 2 bara far sitta bredvid altos eller soprano 1, eftersom dem inte sjunger samma stammor etc som jag. Sa nu sitter jag bredvid en alto 2 och en alto 1. Men i alla fall, kor stammer inte alls overens med normal sangteknik. Jag hoppas att nasta termin blir lite mer kul, och att jag har fler lektioner med kompisar och inte random people (ja, jag gillar att lara kanna nytt folk, OM dem ar pa samma mognadsniva som jag).

I forrgar sa var det 4 manader sedan jag lamnade Sverige. Kanns som att tiden springer ifran mig helt och hallet. Jag ar radd att det ska ga alldeles for fort, och att det har aret ska blir for langt ifran vad jag hade tankt mig. Just nu sa stammer det inte riktigt overens med mina tankar innan jag akte hit. Det behover nodvandigtvis inte innebara nagot daligt. Men annorlunda. Och det kan vara antingen bra eller daligt.
Jag ska inte ga in sa djupt pa saker, men ibland kanns det som att tiden gar och gar, och du blir aldre och aldre, och du vet inte riktigt vad som ska handa med dig, och vad du ska gora av ditt liv. Kan man ha en alderskris nar man ar 18? Jag tror det. Igar sag jag en jatteintressant film i skolan. Den hetter Invisible Children, och handlade om ett par killar, som pa filmen inte sag ut att vara aldra an i 22-arsaldern ungefar, som akte ner till Uganda och filmade. Dem bestamde sig for att stanna och rapportera nar dem sag en mangd barn ligga i nan form av veranda, fullpackat i massa smuts. Sa dem borjade spela in den har filmen da, dar man far veta en hel del om landet, hur rebellerna skjuter ihjal vuxna och tar deras barn och gor dem till barnsoldater, och det ar darfor barnen inte vagar sova hemma, for dem ar radda att bli kidnappade. Det handlade ocksa om invanarnas tillstand i allmanhet. Dem intervjuade en pojke som heter Jacob, som berattade om sin bro som blivit ihjalskjuten, och sa borjade han grata, och om jag inte helt inbillade mig fel, sa kan man hora att kamerakillen/killen som intervjuade ocksa borjade grata. Hur kan man da sitta dar utan att kanna sig gratfardig? Jag vet inte allt om filmen eller teamet, men jag vet att nagra av dem var pa K-state for ett par veckor sedan och visade filmen etc (fattar inte varfor vi inte fick se filmen INNAN dem kom hit?), och dem har hemsidan www.invisiblechildren.com for den som ar intresserad. Det varsta pa filmen var i slutet. Ni vet, manga som jag sitter ju och grinar liksom, och det ar ju bra att man kanner lite empati. Men sedan hander det liksom inte sa mycket mer. Alla blir ledsna nar dem ser filmer pa stackars fattiga barn som far illa. MEN, vad hander sen? Sa, i alla fall, i slutet av filmen sa sa ett barn att "ni kommer att glomma oss". Sedan sa han "men du kan ta med den har filmen och titta pa den om en manad, sa att du inte glommer oss". Wihow, da borjade mina tarar rinna. For trots att den har pojken inte vet vad som farsigar i resterade delar av varlden, sa sa han anda att vi kommer att glomma bort dem. Och det ar ju faktiskt det som de flesta manniskor gor, mig sjalv inkluderad. Jag pratade med min vardmamma om det efterat, for hon hade ocksa hort om filmen, och hon berattade nar hennes mamma sa till henne att, antingen slutar du kanna skuldkanslor, eller sa gor du nagot at det.

I alla fall, vart jag vill komma med det har ar att, innan jag sag filmen sa hade jag en alderskris nog, pga tiden som flyger forbi och att jag inte vet vad jag ska gora med mitt liv och sadar. Men efter att ha sett den har filmen sa far jag annu mer sadana kanslor, men forst och framst sa vaxer mitt hat gentemot egoistiska manniskor. Och nu menar jag inte lillebrorsan har som inte vill dela med sig utav sina melontuggummin. Utan mer stora grejer. Oavsett om det handlar om trakig politik, miljon, ata kott eller behandla andra manniskor lika. Aven om melontuggummin kan funka som en metafor.
Jag vet att jag ar lite extrem-tankare ibland. Och jag vet att manga inte bryr sig ett enda javla dugg om sadant har. Men det ar liksom det som far mig att bry mig annu mer. Det ar kommentarer som "s;uta tonta dig med kottet, du kommer anda aldrig att gora nan skillnad" fran lillebrorsan hemma, eller "men hela din skola bestar ju av tradkramare och kommunister" fran storebrorsan som far en att bry sig annu mer.
Hursomhelst, den dar filmen jag sag igar fick mig att bli ANNU mer saker pa hur sjalviska manniskor ar nar dem sager att deras mal i livet ar att utbilda sig, jobba och bli rik. Bli rik. Egoism ar nog en liknelse av manskligheten som Bibeln glomde. Jag tanker mycket pa alla hardcore-republikaner har som att fulla av dessa asikter. Dem har lashuvud och ar duktiga i skolan = klassas som intelligenta, vilket inte har nagra fel. MEN, hur intelligent ar du om ditt huvud ar sprangfullt med skit pga att du ar indoktrinerad av dina foraldrar och kyrkan? Hallloooo? Definition av intelligens, nagon?

Igar pratade jag med Kayla, en kompis, som ar vegetarian och vill jobba med environment-grejer i framtiden. Jag kom fram till under tiden jag forsokte forklara vad jag ar intresserad av, men att jag inte vet vad jag vill halla pa med i framtiden, att om alla skulle tanka "utbilda, jobba, bli rik", sa skulle det liksom inte fungera. De tva forsta grejerna ar ju bra, men om man jobbar for att bli RIK, sa har jag lite svart att kopa det. Det ar ju en ambition, men ingen bra ambition. Du ska jobba med nat du tycker ar kul, inte for att tjana mangder med pengar. Sedan OM du tjanar mangden med pengar nar du gillar ditt jobb, sa ar det en annan sak. Igar sag jag en liten video pa internet om en kille som forelaste om att i business sa koper inte folk VAD du gor, utan dem koper VARFOR du gor det. Nu pratade han om Apple-datorer och sadar haha, och det ar ju inte riktigt dit jag vill komma. Men still, varfor gora nat utan ett bra syfte? Vad tjanar det till? Att bli rik ar ett syfte, men vem gynnar det mer an dig?

Idag blev jag glad. Jag vandrade tillsammans med Carolyn efter skolan, och hon berattade att hon igar insag hur ackligt kott faktiskt ar. Hon borjade tanka pa vad det egentligen ar vi ater, och om det verkligen AR sa himla gott och viktigt etc. Det gjorde mig glad, och att hon berattade det for mig och sa att hon borjar forsta min poang med att inte ata kott, aven om det skulle bli svarare for henne. Men fortfarande, hon har borjat tanka.

Forrforra veckan berattade Kirsten for mig att jag ska vara stolt over henne. Varfor? Jo minsann, hon hade inte atit nagot rott kott alls pa 3 veckor, och kyckling bara ett par ganger. Och senast idag sa horde jag att hon har fortsatt sa. Och horrni, hon GAV faktiskt cred till mig. Sa det va ingen fixide hon bara kom upp med sjalv randomly. Och forresten, idag nar Mara var och at lunch, hon bestamde sig for att kopa en vegetarisk sandwich istallet for en med kott. Hon insag plotsligt att vegetariska baguetter faktiskt smakar valdigt bra. Sa hon smsade mig och sa att hon skulle kopa med en till mig ocksa! Varfor jag inte var med henen ar en senare historia jag ska beratta. I alla fall, den baguetten var ENORM, sa jag at bara halften, och Taylor sa till mig att om jag inte at hela sa kunde han ta resten. Men jag sa till honom att han inte ville ha den, for det va inget kott i, men han sa att det ville han visst. Sa efter den lektionen sa mottes vi slumpmassigt da vi har lektioner i klassrummen bredvid varandra den timmen. Sa, han tog med den till hans nasta lektion. Efter den lektionen sa mottes vi igen, och han berattade hur acklig baguetten var, for att den var vegetarisk (haha), sa han hade gett den till Kirsten, som at den och sa att den var jattegod. I alla fall, detta skapade lite diskussion i korridoren om veg-mat osv, och jag forsoke overtala honom att ata veg AR battre for klimatet etc. I alla fall, vad jag kanner ar att det har i staterna GAR att skapa diskussion och fa folk att tanka, bara av att namna att man inte ater kott. Det ar inte sa att jag skyltar med dig, men folk fragar, och da upptar jag garna diskussion. Sa ja, i alla fall, det GAR att gora skillnad. Och Mara ar sa trott pa all onyttig mat folk ater har, sa hon kom pa att det ar mycket fraschare att ata vegetariskt. Smart tjej. Och Karen sa till mig igar, att aven om jag inte far folk att andra asikter, sa far jag fortfarande folk att tanka, vilket ar brilliant.

Nu kan jag ju kanna att det har inlagget inte var sa jattestrukturerat, vilket brukar handa nar jag skriver efter vad som finns i skallen just nu och som jag vill ska komma ut, inte efter betygskriterier i svenskan :) Men klockan ar snart 12 har pa natten, och jag dricker svart chai-te (som omvaxling mot det grona, liksom) och lyssnar pa "Hackensack" med Fountains Of Wayne. Men poangen ar att jag ar trott.

Anywayzzzzzzz, jag har alderskris. Jag kommer aldrig att kunna radda varlden fran allt ont, men jag kan i alla fall vara lite pain in the ass mot republikaner :) Inte pa riktigt da, vi fajtas inte. Vi argumenterar. Vilket manga amerikanare ar allmant daliga pa. Och juste, dem lar sig ine kallkritik i skolan heller, saklart. Det marker man aven tydligt pa lararna, nar man marker att ens larare hittar fakta pa random internetsidor, sa gar du som student in och hittar sakrare kallor, och upptacker att lararen har fel, hoho....det hande aldrig i Sverige. I alla fall, jag ska ha som mal innan jag dor att jag ska ha gjort nat bra for varlden. Om jag misslyckas sa dor ju alla manniskor forr eller senare i alla fall, sa da spelar ju ingenting nan roll anda. Right?