En manad i staterna

Nu har jag inte uppdaterat pa en och en halv vecka, inte helt okej alltsa.

Skolan har fortsatt som vanligt, jag har umgatts med kompisar och haft det trevligt. I helgen umgicks jag med Mindi & Dani. Jag & Mindi shoppade i lordags, pa kvallen akte vi hem till henne, sedan kom Dani & vi tittade pa film. I sondags foljde vi med till en affar som smakrad nar Dani skulle kopa klanning, for hon ar nominerad till Homecoming Queen. Hela den har veckan ar det Homecoming. Typ klades-tema varje dag i skolan, idag hade vi pepp med alla elever + larare, skolans cheerleaders upptradde saklart. Pa onsdag ar det nat game, och pa fredag ar det football game + homecoming-dans. Har inte riktigt fattat grejen med homecoming, men det ar val kul haha.

Forra helgen var jag till Topeka med vardfamiljen for lite shopping. Pa kvallen at vi pa restaurang, och da fick jag uppleva hur sjuuuuuuuukt stora portioner man far har. Jag at lax, och fick valja tva side dishes, tog potatissallad och potatismos. Potatismoset var jattegott. Sedan friterade lokringar och en muffins till, som jag trodde var dessert, innan Karen talade om att det var majsbrod man at till maten. Men den ar lika sot som en muffins, och antagligen lika onyttig. Majsbrod ar ganska vanligt har, tror jag. Jag alskar majsbrod! Det later inte sa gott pa svenska, men det ar det.
Forra helgen var ju tredagarshelg. Pa sondagen skulle vi ha picknick, men det blaste asmycket, sa vi fick ata inne istallet. Vi bjod hit Mindi. Pa mandagen kom Rachel, som gar pa min skola, och hennes mamma hit pa fika. Karen gjorde varldens godaste persikopaj. Blir hungrig nar jag tanker pa det, haha. Idag at jag forresten burrito for forsta gangen. En vegetarisk saklart. Valdigt god och valdigt mattande (orkade inte hela), men madde typ illa efterat. Kanske at for mycket.

Tankte snacka om lite annat an bara mat, haha. Kanske nat man inte vill ata? Typ som...spindlar. Jag tankte beratta om en hemsk handelse forra veckan. Typ onsdags kvall eller nat. Jag skulle ga och lagga mig. Kliver in i rummet, ser en svart spindel som ar storre an de man brukar se i Sverige. Far lite panik, men bestammer mig for att hamta papper och avsluta livet pa den. Vander mig om, hamtar papper som ar inom rackhall, vander mig tillbaka, spindeln ar borta. Far lite sadar lagom panik da, jag som med underdrift HATAR spindlar. Borjar forsiktigt och med lite lagom avsky i blicken lyfta pa grejer for att se vart den kunnat tagit vagen. Oppnar dorren, kollar om den smitit under, men den ar sparlost forsvunnen. Jag vander mig om, och eftersom mina ogon var leta-efter-spindlar-installda, sa sanker jag saklart blicken mot hogen med klader som sa fint pryder mitt rumsgolv. Nar min blick landat dar, sa kan jag lova att jag bet mig alldeles forjavla hart i lappen for att inte skrika rakt ut. Pa/i/vid/whatever mina beigea sockor, sa ligger det en JATTESPINDEL, som ar typ 4 ganger storre an den storsta spindeln jag nagonsin sett i Sverige. Den har fargen gul-beige-brun-ljusgron, och smalter nastan in i sockorna. Det var den ackligaste spindeln jag nagonsin sett. Jag har aldrig kant paniken floda sa mycket over precis hela kroppen. Tror inte att jag behover namna att jag borjade grina som en sjuaring. Efter att ha statt blickstilla nan minut, sa tanker jag att jag maste kolla en extra gang, for att se att det inte bara ar en dum illusion. Men nej, det stammer. Det ar en livs levande fruktansvart acklig spindeljavel i min kladhog. Jag greppar tag i mitt timma vattenglas pa nattduksbordet, kliver forsiktigt upp i sangen och bestammer mig for att satta glaset over spindelhelvetet och sedan hamta hjalp (Karen, som for ovrigt sov sen nan timma tillbaka). Men jag kan ju inte pasta att detta var en uppgift av den enklaste sorten for mig. Efter att ha velat i typ 10 min (minst), och forsokt intala mig sjalv att jag INTE kommer do, och att spindeln troligen INTE kommer attackera mig, trots att min hand kommer vara bara en halv decimeter fran vidundret, sa tar jag mod (det kravdes en stor dos mod) till mig och burar in spindeln. For en sekund, innan glaset faller at sidan pga det mjuka underlaget (sockorna). Sa borjar ju saklart Guds skapelse att rora pa sig, ga sadar ackligt som bara attabenade djur kan gora. An en gang reser sig varenda harstra (forutom dem pa min skaller, tror jag) pa min kropp. Nar den stannat, sa tar jag ytterligare en grabbnave mod till mig otar en stor omvag ut ur mitt rum, bara for att vara pa sakra sidan att spindeln ar utom rackhall. Gar upp, knackar pa Karen och Clays dorr, Karen vaknar pa ett kick, kommer ner, medger att spindeln inte var liten for fem ore, leker raddaren i noden (hon lyckades ratt bra) medan jag star langst bort pa undervaningen gratandes mer an vad jag gjorde innan. Sedan stadade vi mitt rum. Kul sysselsattning klockan halv ett pa natten. Att man inte gor det oftare.
Utvardering: Vad har du lart dig av detta? Att jag verkligen ska forsoka att inte ha stora hogar med beigea klader pa golvet, samt blivit pamind om att spindlar ar varldens i sarklass ackligaste djur.
Karen berattade att det ar ytterst sallan som dedt kommer in sadana har forskrackliga saker i huset. Och sa var den bara tvungen att satta lager i just MITT rum. Kunde val gjort ett battre val. Forresten, jag vet fortfarande inte vad som hande med den svarta spindeln. Hoppas den gul-beige-brun-ljusgrona at upp den.

Kul att majoriteten av inlagget hittills handlat om en spindelupplevelse. Tankte andra pa det. En sak som jag fortsatter att bli pamind om, ar hur stor skillnad det ar mellan svenska och amerikanska skolan. Vi har fatt typ tusen olika papper i varje amne som vi ska fylla i. Ni vet fragor fran en textbok eller skriva noter fran tavlan etc. Me har lamnar man in allt till lararen. Allt. Aven dina fulaste kladdpapper som du inte vill attnan annan ska se, och som ingen annan anda skulle fatta for att du har gjort tjugoniohundra olika pilar for att du sjalv ska fatta vad som hander. Dessa papper ska lararen ha, och dem ska sedan betygsattas. Halla? Vi fick et rosa fint papper haromveckan dar vi skulle kluddra i kolumner samtidigt som vi tittade pa en film. Jag kluddrade hel vilt, skrev fel, skrev om, strok, skrev i fel kolumn, skrev ord pa svenska, gjorde pilar osv. Sedan kommer hon dar och ba "nu ska ni lamna in det har". Jag ba "eeh...jo tjenis" liksom. Som om hon fattar att mina pil betydde att jag skrev om irlandarna i rutan dar jag skulle skriva info om ifall det var vikingarna som upptackte Amerika? Eller mina ord pa svenska, hur stor ar sannolikheten att hon hajar det? Daaah. Men fick 13 av 15 pa den, sa jag dog ju inte i alla fall. Idag fick vi tillbaka en grej i ekologin, som egentligen ar helt irrelevant for kursen, da det troligen inte ingar att sitta och identifiera tecknade aliens och deras pahittade latinska namn beroende pa om dem har tva eller tre ogon. Att jag hade gjort ratt spelade ingen roll, for jag hade skrivit numret pa namnen intill bilden pa den aktuella alien, istallet for att strunta i numret och skriva namnet, fast namnen redan fanns dar, och du behovde bara para ihop dem. Sa da blev det liksom ett F pa det. Tack. Och i historian lamnade vi in ett papper i fredags da vi skrev ett prov, som ocksa var ett kladdpapper. Jag trodde hon ville ha in det for att vi inte skulle kunna fuska. Men idag fick vi tillbaka det, betygsatt. Och grejen ar den att en lektion glomde jag kladdpappret hemma, och skrev informationen i mitt collageblock istallet. Jag trodde inte det spelade nan roll eftersom det anda bara var material att ha for att kunna plugga till provet. Men nehej, hon skulle ha in dem. Far prata med henne imorrn om det, eftersom du forlorar points hela tiden. Det ar liksom inte som i svenska skolan dar du kan gora det senare, gora om eller vaga upp betyget pa ett annat prov eller liknande. Men whatever.

Sedan jag kom hit sa har jag hort fem ganger att jag ser ut som Kirsten Dunst och/eller Mary Jane i Spiderman (Dunst spelar Mary Jane). Hade hort det en eller tva ganger i Sverige, men tankte att de personerna bara var allmant konstiga. Men nu har jag hort det fem ganger sedan jag kom hit, tre ganger forra veckan. Alla personer har varit mer eller mindre random. Tva ganger nar jag blivit intervjuad for arsboken och skolans newspaper och tva ganger av random tjejer i auditionkon till musikalen. Femte gangen var i helgen nar jag och Dani var pa vag hem tillsammans fran Mindi. Hon smsade med en kompis, och hade forklarat for honom att hon var med mig och Mindi. Pa vag hem fick hon svaret "aha, ar Ellen hon som ser ut som Mary Jane i Spiderman?". What the fuck? Hans namn var Kyle eller nat, och jag har aldrig traffat honom. Darfor maste han ha gatt forbi mig nan gang och pa en gang tyckt att jag var lik henne. Det maste betyda att jag verkligen ar lik henne, men det ar jag inte. inte for fem ore. Inte nanstans. Forstar inte riktigt hur folk tanker.

Ser ni likheten? Na, inte jag heller.

Imorrn ska jag och Dani besoka en second hand-affar efer skolan, och pa kavllen ar det dags for musikalrehearsal. Pa onsdag ska kanske jag & Carolyn cykla till skola, haha. Det sja bli intressant, eftersom jag hort att alla bilister hatar folk som cyklar, eftersom dem ar i vagen. Inte sa konstigt nar staderna ar uppbyggda sa att man ska bidra till den globala uppvarmningen sa mycket som mojligt.

Igar var det btw en manad sedan jag kom hit. Kanns som igar som jag sa "fem dagar" nar folk fragade hur lange jag varit har. Tiden gar snabbt. Pratade med mina paron pa Skype igar. Forsta gangen vi snackat pa riktigt sedan jag akte, haha. Hoppas det ar ett tecken pa att jag trivs har.
Men nu ska jag ta en huvudvarkstablett, skriva lite journal, fortsatta rita lite planer for hur jag vill gora om mitt rum nar jag kommer hem till Sverige (lol, jag vet, men har massa bra ideer, och Mindi har inspirerat mig en hel del) och sedan lasa lite bok eller nat. Ha ett bra liv, over och ut.

-Ellen